Det är dags nu, på riktigt alltså.

Flera månaders väntan har gått.  Det är nu som jag nått den tidpunkt då det enbart är
1 dag kvar tills den beräknade förlossningen, och att jag äntligen får se min underbara dotter i ögonen för första gången.. Om jag är nervös är den mest regulära frågan jag får,
men icke, jag är inte nervös inför att förlösas, utan är rädd för hur min dotter skall bemöta omvärlden, hur hennes uppväxt kommer att bli, och vad det är för prövningar som väntar henne. Jag är helt hundra på att jag kommer bli en såndär överbeskyddande och rädd kyckling mamma, men det är klart man har en viss oro för sina barn som mamma?

Det är mycket som har behövts göras och små fixas innan Olivia är född, (jag har beslutat mig för att kalla henne Olivia). Det mesta har jag redan tagit hand om faktiskt, sen det resterande får jag ta itu med nu i efterhand, dvsallt från att storstäda, söka lägenhet och plugga klart och få ordentlig gymnasieutbildning. Sen måste jag komma ihåg att börja ställa mig i kö till en lägenhet redan nu nästa vecka, det är då som jag blir 18år liksom, och förväntas kunna ta så mycket mer ansvar än som 17åring.
 Men ja, det är så det är, det är exakt det som samhället förväntar sig utav en, att man skall kunna ta ett bättre ansvar som 18åring än 17, vad är det som är den egentliga skillnaden?

Jag går omkring hemma och ber om att få dem efterlängtade värkarna som talar om att bebisen är påväg, jag är ute och går/joggar och håller igång ständigt få det att bli lite närmare än innan, men till min besvikelse så tar det fortfarande den tiden som lilla Olivia behöver för att få komma ut.

Jag är stolt över att kunna kalla mig själv mamma åt det lilla livet <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min lilla dotter Isabelle rullar runt på golvet, ålar, slänger sig ut på den fula mattan i ett försök av att kunna göra ett kryptag. Hon är iklädd sin pingvin-pyjamas vilket automatiskt gör henne till min pingvinbebis! Jag är så lyckligt lottad som h...

Det här är utan tvekan det bästa som har hänt mig någonsin.I september får jag en liten dotter<3  ...

Jag vill inte vara en del av ditt liv, ännu mindre vill jag finnas med i dina drömmar!Vad är det egentligen som är så in i helvetes jävla svårt att förstå? Är det inte tillräckligt med allt oavbrutet snack om vad som är svårt i livet, och alla gråa m...

Det hade varit enklast genom att bara ge upp, släppa taget om allt som jag någonsin brytt mig om,och skita fullständigt i allt&alla- men jag gör inte det. På grund av Honom så har jag aldrig visat rädsla. Aldrig någonsin lät jag mig själv bli offer. ...

Jag vet inte hur jag ska lyckas skriva något i rätt ordning så allt blir sagt/skrivet pårätt sätt, så att defå människor som läser förstår det som skrivs, hah.Först vill jag bara säga de att min latop har gått i graven,det var mycket utav flera orsak...