Tomheten och de äckliga äter upp  mig innifrån mer än vanligt, dock borde jag vid det här laget vara van då de händer mig allt oftare att jag bär på den konstanta tomhetskänslan.

Jag hatar allt just nu, mig själv mest. Jag fruktar mig själv, jag vet vad jag kan vara kapabel till, men måste förihelvete kämpa med mitt kaos. Jag vill inte lägga mig ned på marken likt ett offer, jag kan bättre än så, jag vet det- däremot orkar jag ingenting just nu.

Är som ur funktion för tillfället, behöver paus från livet, ett bra tag.
Och ja, känslor i överflöd, faktiskt. Jag tycker om en person, mer än vad jag egentligen borde, 
de känslorna för honom känns inte tillåtna. Sällan blir jag såpass förtjust i någon,jag låter mig knappt bli det

överhuvudtaget för övergivningsångesten finns alltid där.
 Alltid ångest. (Fan vilket fult ord..)
Jag borde skärpa till mig, rejällt. Försöka iallafall, även om demonerna ifrågasätter allt jag gör hela tiden. 
När jag har tid& ork, ska jag publicera allt jag skrivit på papper.

 
Man vet inte vad man har föränn det är borta. 

Vet fan inte vad det är med mig idag, men är helt säker på att de ångestfyllda panikattackerna beror på att jag börjat ta min adhd medicin regelbundet igen. Visst, koncentrationen blir bättre men det är fan inte värt att ta tabletterna när de ger en suicidtankar. Fuck detta, fuck psykologer. 

Jag hatar att jag ständigt söker bekräftelse.
Tycker mindre om när man förväntar sig att en person skall ge ett rakt svar,
men till sin besvikelse får det där tveksamma s.k "svaret" kanske tillbaka.
Det får mig att vilja trycka ned jävlen i en väl omsluten burk, som är fylld med de äckliga tant kakorna, 

så att personen i fråga kvävs långsamt..

Gjort allt nu, och känner mig helt tom inombords. De sista tårarna har jag fällt, den ångesten jag hade för 3timmar sedan försvinner och tonas fram hela tiden som om den ville retas med en.
Jag känner mig ensam och dålig, mindre värd..
2st propavan, och sen sova.. Godnatt fucking onda värld 

Det är fingrarna som dras igenom mitt kolsvarta hår.

' I Gränslandet '

--

Det finns många saker som skiljer oss åt, och det finns stunder då som vi skulle kunna tro att vi inte kan urskilja oss från vad som egentligen är fantasi och verklighet. Jag är både det ena och det andra.

Söt och hemskt vidrig, och det går inte för sig att jag skulle kunna tindra med ögonen och se så söt och gullig ut när jag är som mest argast och vill ha tillbaks det som är mitt.  Man kan tro att man väljer det rätta, men det kanske visar sig vara det som sedan utvecklas till ett rent ut sagt helvete? Så det kanske borde vara enklare för både en själv att våga ta den svåra vägen, slippa den omvägen och kämpaför man vet att man sedan slipper det irriterande, gnällande och det jobbiga tjajet- helvetet.

 Likt en demon så håller jag inne all min inre vrede, jag säger ingenting,

Inte ens ett litet ord blir sagt. Med ilskan inom mig, som döljer sig bakom mitt svarta lilla hjärta så vet jag att jag, bara jag kommer att veta detta eftersom jag är trött, trött på omgivningen och dess uttjatade åsikter om mina handlingar. Självständig, det skall jag bli, mer än vad jag redan är.

Iskallt - isolera mig från dem som jag känner förakt mot, och även mot dem som jag inte har om hjärtat. Mina änglar vet, dem vet vilka dem är, de står mig närmast av allting. Ty de som vågar sig på att göra dem illa,

jag ska personligen se till så att de inte kan tänka en klar tanke länge till.

Synd- att deras söta små ansikten skall behövas få rejält med stryk, och när hela dem är fyllda med blåmärken ska jag skratta åt dem. Helt nerblodade ser dem på mig, och jag ser ned på de mest brutalt äckliga som förpestar denna värld med sina vidriga personligheter.

 Lugnet- det enda som får mig att vilja fortsätta. Att slå gång på gång och känna hur allting försvinner ifrån mig. Ilskan rinner av mig, och jag kan lättat gå därifrån.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till om jag inte får allt nämnt, allt som har varit frusterande för mitt lilla huvud att hålla reda på, det gör mig smått galen, så jag hoppar verkligen från kategori till kategori. 

Jag är nog inte helt perfekt jag heller. Alla har en sida som man inte väntar sig, helt chockad kan man bli av den.

Jag är bara människa.

 
Vaknade något så in i helvetes för sent idag med ett ryck genom att Kjell stod och skällde på mig.
Sedan halv sex på morgonen hade hon försökt väcka mig, och klockan hade hunnit bli halv tio när jag visade livstecken och svarade på tal, genom att morra, som jag brukade göra när jag var förbannad & nyvaken.
Jag går upp, drar på mig svarta mjukisbyxor och börjar gå mot köket för att det är en vana.. Till min förvåning står Kjell där och börjar fortsätta gnälla på mig om samma sak som innan, jag uppfattar inte vad det är som sägs, men det gav mig huvudvärk så jag "stängde av" och gick in på mitt rum igen där jag faller ihop i en hög på golvet.
 Vet inte hur jag lyckas ta mig till sängen sen, men jag lägger mig över hela sängen, och somnar igen ,vaknar till något senare då socialen vill snacka med mig i telefon ang familjehemsplaceringen..
 Jag har sedan dess varit arg hela förmiddagen, och tänkte bryta det och kolla på film i min mysiga säng.
Den draken ovanför texten har min australienska vän Marcus gjort,  och jag tyckte den passade in väldigt mycket till rubriken :3  

Dagens have to do:

• Städa rent golvet på mitt rum, då det är tusentals kläder på golvet igen
• skriva klart CV papprerna
• plugga historian
• ringa upp mamma igen, då hon vill veta vad jag bestämt med socialen imorgon
• ringa min psykolog

Jag vet inte riktigt vart jag skall börja, men det blir väl bra här antar jag.
Ingen medicin idag, inte ens sömnmedicin.. Jag har svårt att kunna fokusera på vad jag skriver.
Veckan som varit nu har varit väldigt seg och händelserik, tragiska saker har skett, tyvärr,
och har även varit många sena ankomster till skolan, dock färre än veckan därpå.
Jag har börjat träffa en charmig kille i samma veva, vilket känns bra. Har spenderat en del i helgen tillsammans med honom, han gör mig lycklig. Satt i stort sett hela förmiddagen och försökte skriva ett brev till honom, men blev konstant avbruten fick slutligen det klart och sen så gav jag upp då jag upptäckte tusentals slarvfel.. 
Ibland förbannar jag mig själv då jag är perfektionist, men vad i helvete finns det för Cure mot sånt? 

Har till min förvåning kunnat avgöra en sak som jag haft svårt för tidigare, nämligen plocka bort piercingar.
Skall göras nya så småning om.

Nu längtar jag bara efter att den nya veckan skall börja.. Jag är en otålig person, ibland.
Note to myself: vårda ditt språk. Uppdatera bloggen regelbundet. Nuff said.

_______________________________________________________________________________________________________
R.i.p Vinko Bednarcuk ♥
Du är saknad av många..
1957-2012

R.i.p Per Odeltorp "Stig Vig"♥
sångare i "Dag Vag", en hjälte som ingen glömmer.
 1948-2012